Det finns många i Sverige som anser sig vara liberala men få som röstar på partiet Liberalerna!
Problemet är väl delvis historiskt: När Bertil Ohlin på 60 talet gjorde om partiet från traditionellt liberalt (frihetligt) till socialliberalt så passade Gösta Boman på att ta hand om den marknadsliberala delen genom att göra om moderaterna till liberalkonservativt. När Centerpartiet, som traditionellt är ett extremt illiberalt parti (tullar & prisregleringar), succesivt förlorade sin väljarbas, passade man på att också göra anspråk på (en odefinierad) liberalism. Det finns alltså en omfattande konkurrens om dessa liberala väljare.
Men problemet är också partiets (Liberalerna) eget fel: När man blev socialliberal så blev man så social att väljarna lika gärna kunde rösta på Socialdemokraterna och de traditionella liberaler som fanns kvar kunde lika gärna rösta på Moderaterna. Det saknas alltså ideologiska konfliktytor såväl till höger som till vänster eller som Lena Andersson beskrev det i SvD 8 februari: ”man ägnade sig åt att flytta prydnadssaker”. Ska man bli relevant i svensk politik så måste man definiera vilken liberalism man företräder och därefter lyfta debatten från enskilda skolfrågor till ideologiska skillnader (individens frihet i förhållande till staten).
Till detta kommer behovet av en röd tråd i ett partiets politik och inte som nu hoppa från tuva till tuva. Man behöver alltså definiera en liberal (frihetlig?) politik på alla politikområden och sen hålla sig till den även om man naturligtvis måste göra avkall vid förhandlingar om samarbete med andra partier.
Andreas Bergh skriver på Timbro att han saknar Folkpartiet (numera Liberalerna) som ett ”både och parti” (både dagis och företag) och det kanske stämmer, men frågan är om han inte där pekar på Liberalernas grundproblem i form av otydlighet som bara accentueras i dagens medieklimat.
Frågan är snarare om det finns något parti idag som verkligen driver en traditionell liberal politik? Liberalerna har inte gjort det på länge, Moderaterna har tonat ner dom frågorna i Tidösamarbetet och Centerpartiet har problem med skillnaden mellan partiprogram och väljarbas i detta avseende.
Kanske finns det därför utrymme för ett traditionellt liberalt parti som tar hand om liberalernas (av några kallad 1 procent partiet) få kvarvarande väljare, de centerpartister som fortfarande är borgerliga och moderaternas liberala falang? Man kan då ta över Liberalerna som namn, Timbro som tankesmedja, SvD & Liberal debatt som husorgan och de senaste 30 åren av framgångsrik liberal reformpolitik som ”track record”
Bruksvallarna i mars 2016
Anders Kron