070-252 00 13
Anders Kron / Hur ska vi bestämma behoven?

Hur ska vi bestämma behoven?

Enligt svensk lagstiftning erhålls skola, vård och omsorg (dvs välfärd) ”efter behov”. Under nästan femtio år innebar det att medborgarnas behov bestämdes av deras folkvalda politiker, ofta i regionernas och kommunernas budgetprocesser. I slutet av 80 talet hade klyftan mellan vad medborgarna upplevde sig ha som behov och vad samhället erbjöd blivit så stor att modellen inte längre höll. Dessutom var problemet att kommunerna ”satt på två stolar”: både som utövare och kontrollerande myndighet. Med början i skolan (friskolereformen) infördes därför modeller med större valfrihet, privata alternativ och olika försök med marknadslösningar. Trenden kulminerade i Lagen om valfrihet (LOV) 2009.

Dessa sk kvasimarknader (citat från Andreas Bergh) har med rätta kritiserats både av politiker för effekterna (betygsinflation, oseriösa leverantörer, vinster i välfärden) men framförallt av ekonomer för att om man bara använder en del av marknadsmekanismen (utbud/efterfrågan men inte prismekanismen) uppstår med nödvändighet bieffekter som man både måste vara medveten om och åtgärda. Vi har exempelvis i en essä från april 2024 konstaterat orimligheten i att kommunen har fullt ansvar för skolan men inte full kontroll över resurserna (etableringsfriheten).

Frågan är bara, om inte behoven bestäms av samhället, eller på en marknad, hur ska dom då bestämmas?

I den politiska debatten finns inget vettigt svar på den frågan! När det gäller skolan förslår Socialdemokraterna mer statlig finansiering och styrning men bibehållet kommunalt ansvar (vilket inte går ihop) och generellt ett (odefinierat) vinstförbud inom välfärden. De borgerliga (inklusive Centern exklusive Sverigedemokraterna) dyrkar sin valfrihetsmodell (LOV) och verkar inte förstå (eller acceptera) att det över huvud taget finns problem. Samtidigt pekar opinionsundersökningar på att 60-70% av svenskarna vill behålla sin valfrihet, så att gå tillbaka är ingen lösning.

Såväl tankesmedjor (SNS), forskningsinstitut (IFN) som tillsynsmyndigheter (Riksrevisionen) har pekat på problemen men få (eller ingen) har kommit med något alternativ förslag till modell istället för LOV. Enligt en rundringning verkar det som en alternativ modell till LOV skulle behöva innehålla följande parametrar:

  • Minskad (men inte borttagen) etableringsfrihet
  • Endast icke vinstdrivande aktörer som privata alternativ i välfärden (saknas emellertid vedertagen definition)
  • Ett ökat inflytande för själva professionen (läkare, lärare m.fl.) till nackdel för användare och politiker
  • Ett aktivare och närmare samarbete mellan huvudmän och respektive ansvarig statlig myndighet

Här ser vi en utmaning till forskningen att komma med förslag på alternativa modeller för valfrihet och mångfald inom välfärden som tar till vara marknadsmekanismernas fördelar men inte har de nackdelar som LOV visat sig ha.

Värmdö i februari

Anders Kron

Källor: